Betongbyggverks hållbarhet: Skydd mot atmosfäriskt (surt) angrepp genom ytbehandling

I denna forskning jämfördes den skyddande effekten av olika målningsfärger och putser på betong i sura förhållanden. Som målningsfärger användes lösningsmedel- och vattenbaserade färger och siloxan. Som putser användes cement- och kalk-cementtunnputser. Provkropparna var kuber och plattor. Två typer av betong använda: bindemedlet i den ena var snabbt hårdnande portlandcement och i den andra masugnscement. Provkropparna härdades efer gjutningen i olika fuktförhållanden för att nå olika ytstyrkor hos betong. Provkropparna målades efter härdningen. Målningsfärgernas hållbarhet på betongytan undersökta genom att lagra målade kuber halvt nedsänkta i svavelsyralösningar och vatten. Med väderskåptester undersöktes målningsfärgernas och putsernas hållbarhet mot surt regn och frost. Skador orsakade av svavelsyran undersöktes visuellt samt med svavelanalys, indikatormetod, tunnslipanalys och röntgendiffraktion. Efter fem månaders lagring i svavelsyralösning vid pH 3 hade både lösningsmedel- och vattenbaserade målningsfärgerna börjat fjälla bort ganska kraftigt från den del av kuberna som var under vattenytan, och cementlimmet på betongytan hade börjat lösa sig. Den vattenbaserade målningsfärgen hade börjat fjälla bort också från betongytan över vattenytan, vilket beror tydligen på saltkristallisationen på betongytan. Av de med siloxan målade kuberna hade cementlimmet från ytan börjat att lösa sig, såsam också från omålade jämförelsekuber. Vid pH 5 var fjällningen på alla ytor, målade med den vattenbaserade och lösningsmedelbaserade färgen, mindre än vid pH 3. I väderskåptesten visade sig både lösningsmedel- och vattenbaserade målningsfärgerna skydda betongytan mot svavelsurt regn och frost. Den med vattenbaserad färg målade ytan var efter ca. två hundra regn-frost cyckler oskadad och den med lösningsmedelbaserad färg målade ytan hade bara några små sprickor. Från den med siloxanfärg målade ytan samt från den omålade jämförelseytan hade cementlimmet och den finare fraktionen av ballastmaterialen losnat. Det putsade ytorna genomgick cirka ett hundra sum regn-frostcyckler. Cementtunnputsernas ytskikt utslets jämnt vid ytan, ca. 0,5 mm lossnade. Från kalk-cementtunnputsytan lossnade ca. I -1,5 mm:s skikt. De vatten- och lösningsmedelbaserade målningsfärger som var med i forskningen konstaterades skydda betong mot svavelsurt regn i väderskåp. Däremot skadades målytan på provkropparna lagade i svavelsyralösningar. Av detta kan man dra den slutsatsen att på de ställen i fasaden där regnvatten kan bli stående ger en organisk målningsfärg inte långvarigt skydd. Däremot är den skyddande inverkan uppenbar i lodräta och sneda fasadytor. När man tar bänsyn till att fasaderna består nästan enbart av lodräta och sneda delar, kan man anse den skyddande effekten av målbehandlingen adra praktiskt taget alla betongfasader. Om man tänker skydda en skadad betongyta med organisk målningsfärg, bör man särskilt utreda målningens beständighet på den av syran frilagda stenmaterialytan. I praktiken betyder detta att före beläggningen med en organisk målningsfärg skall smuts och det lösa gipsskiktet på betongytan borttagas och den av det sura regnet frilagda stenmaterialytan ytbeläggas tex. med cementputs. På detta sätt fås för den organiska beläggningen en bra vidhäftning på underlaget. Betongens härdningsförhållande och cementtyp visade sig inte ha någon betydande inverkan på den skyddande effekten av beläggningen. Sålunda ställer ytbeläggningen inga särkrav på sammansättning av betong och framställning av element som bidrag till nuvarande direktiv gällande fasadelement och ytbeläggning. Dock bör betongytans ytstyrka vara så stor att cementslamskiktet inte lossnar under målskiktet.