Effekt av gatuutformning och reglering i tätort: Inledande studie främst av bilisternas trafiksäkerhet

Rapporten bygger på en analys av c:a 4900 polisrapporterade olyckor i utvalda områden i sex svenska, två finska och en norsk tätort samt på en inventering av trafikmiljöns utformning och biltrafikens storlek för c:a 2100 korsningar och c:a 3400 gatusträckor inom områdena. Vanligaste olyckstyp är att två bilister kolliderar med korsande kurser då båda är på väg rakt fram. Sådana konflikter inträffar mestadels i korsningar reglerade med högerregel eller väjningsplikt. I signalreglerade korsningar inträffar istället huvudsakligen olyckor vid motsatt körriktning då något av fordonen håller på att svänga och påkörningar bakifrån. Oväntat mänga sådana olyckor inträffar. Eftersom signalreglering är en förhållandevis kostsam åtgärd bör man söka alternativ till signalreglering eller använda sådana former av signalreglering, som ger fördelar t ex i form av en särskild fas för gående och cyklister. Signalreglering syns särskilt ofördelaktigt i de fall tvärgatan är förhållandevis lite trafikerad. Antalet körfält bör begränsas. En stor korsning med många körfält är svår att överblicka, vilket medför ökad olycksrisk särskilt om korsningen är högerreglerad. Olyckor mellan bilister och gående eller cyklister inträffar vanligen när fotgängaren eller cyklisten passerar ett övergångsställe eller en cykelöverfart. Avslutningsvis ytterligare två rekommendationer: Definitionen av personskada är inte enhetlig i Norden, vilket den borde vara. Trafikräkningar i tätort bör i större utsträckning omfatta gång- och cykeltrafik. Längs sträckor med cykelbanor kan cykeltrafiken räknas automatiskt med vanliga detektorer.