TY - BOOK
T1 - Saltvittring i tegel - saltvittringsmekanismer
AU - Konow, von Thorborg
PY - 1989
Y1 - 1989
N2 - Gamla tegelstensmurar vittrar genom påverkan från
saltbildningar på tegelytan. Saltvittringsmekanismerna
och de yttre omständigheterna, vilka befrämjar
saltvittringen, har undersökts med saltpafrestningstester
på tegelprov. Med salttestema har temperatur- och
fuktinverkan på vittringsförloppet studerats, liksom även
olika salttypers nedbrytande verkan.
I detta arbete har tre nya hypoteser för saltvittringen
ställts upp, analyserats och diskuterats.
I den första hypotesen beskrivs saltvittringen som en
process, där ständiga förändringar i saltstrukturen genom
uttorkning och fuktning vid labila fuktförhållanden,
bryter ner tegelytskiktet. Med salttesterna och
mikroskopiska undersökningar har denna hypotes
verifierats.
Saltkristalltrycksteorin har delvis motbevisats med
försök, där tegelprov, nedsänkta i 10-procentiga
saltlösningar vinrat under 3 månader. Saltet har inte
kristalliserat i tegelporerna under detta försök, utan
nedbrytningen i teglen har varit en kemisk process,
vilket den andra hypotesen går ut på.
Fuktsvällning i tegel och dess inverkan på
vittringsprocessen har undersökts med autoklavbehandlade
tegelprov. Fuktsvällningen har uppmätts med dilatometer.
Den tredje hypotesen, att fuktsvällda tegel skulle ha en
större vittringstendens än icke-fuktsvällda, har inte
kunnat verifieras med de experimentella undersökningarna.
I litteratursammanställningen har salternas ursprung i
tegelmuren, deras struktur, fysikaliska egenskaper och
olika saltnedbrytningsmodeller behandlats.
Tegelbränningen, fuktsvällningen och glasfasens
nedbrytning i alkaliska lösningar har diskuterats
utgående från deras inverkan på teglens vittringsprocess.
AB - Gamla tegelstensmurar vittrar genom påverkan från
saltbildningar på tegelytan. Saltvittringsmekanismerna
och de yttre omständigheterna, vilka befrämjar
saltvittringen, har undersökts med saltpafrestningstester
på tegelprov. Med salttestema har temperatur- och
fuktinverkan på vittringsförloppet studerats, liksom även
olika salttypers nedbrytande verkan.
I detta arbete har tre nya hypoteser för saltvittringen
ställts upp, analyserats och diskuterats.
I den första hypotesen beskrivs saltvittringen som en
process, där ständiga förändringar i saltstrukturen genom
uttorkning och fuktning vid labila fuktförhållanden,
bryter ner tegelytskiktet. Med salttesterna och
mikroskopiska undersökningar har denna hypotes
verifierats.
Saltkristalltrycksteorin har delvis motbevisats med
försök, där tegelprov, nedsänkta i 10-procentiga
saltlösningar vinrat under 3 månader. Saltet har inte
kristalliserat i tegelporerna under detta försök, utan
nedbrytningen i teglen har varit en kemisk process,
vilket den andra hypotesen går ut på.
Fuktsvällning i tegel och dess inverkan på
vittringsprocessen har undersökts med autoklavbehandlade
tegelprov. Fuktsvällningen har uppmätts med dilatometer.
Den tredje hypotesen, att fuktsvällda tegel skulle ha en
större vittringstendens än icke-fuktsvällda, har inte
kunnat verifieras med de experimentella undersökningarna.
I litteratursammanställningen har salternas ursprung i
tegelmuren, deras struktur, fysikaliska egenskaper och
olika saltnedbrytningsmodeller behandlats.
Tegelbränningen, fuktsvällningen och glasfasens
nedbrytning i alkaliska lösningar har diskuterats
utgående från deras inverkan på teglens vittringsprocess.
KW - masonry
KW - bricks building stones
KW - external walls
KW - decay
KW - deterioration
KW - inorganic salts
KW - temperature
KW - moisture
KW - swelling
M3 - Report
SN - 951-38-3477-8
T3 - Valtion teknillinen tutkimuskeskus. Tiedotteita
BT - Saltvittring i tegel - saltvittringsmekanismer
PB - VTT Technical Research Centre of Finland
CY - Espoo
ER -