Trafiksäkerhetseffekten av gång- och cykelvägar: EMMA - rapport 5

Undersökningen gäller kombinerade gång- och cykelvägar, som byggts i Norden under åren 1971 - 1978 bredvid en väg med en sidoremsa på minst 1 m eller ett räcke som separerar gång- och cykelvägen från biltrafiken. (En mera detaljerad definition om undersökningsobjektet i kapitel 2.1.) Efter byggandet av en gång- och cykelväg minskade det totala antalet personskadeolyckor på vägavsnittet i genomsnitt med 14 %. Detta varierade ändå mellan länderna. Som man kan vänta, påverkade gång- och cykelvägen mest på cykel- och fotgängarolyckorna, medan motorfordonsolyckor, där inga oskyddade trafikanter var inblandade, förblev i stort sett opåverkade. Mindre ändringar i olyckstypsfördelningen kunde ändå avläsas med signifikant säkerhet. Fotgängar- och cykelolyckorna minskade i genomsnitt båda med ca. 40 %. Beträffande cykelolyckor var effekten störst - då cykeln körde längs med vägen (69 %), - i mörker (72 %), - på landsbygden (= utanför bebyggelse) (79 %), - då cykelväg hade separerats med en sidoremsa på minst 3 m bredd (50 %), - på vägar med låg årsmedeldygnstrafik (83 %), - då cykelvägen var tillräckligt lång (mera än 500 m). Fotgängarolyckorna minskade mest - då fotgängaren hade korsat vägen utanför övergångsställe (med 54 %), - under den mörka tiden (41 %), - i bebyggda områden (56 %), - då gångvägen hade separerats med en sidoremsa på minst 3 m bredd (43 %) på vägar med låg årsmedeldygnstrafik (79 %). Gångvägens längd däremot hade ingen effekt på fotgängarolyckorna.