TY - BOOK
T1 - Trafiksäkerhetseffekten av gång- och cykelvägar
T2 - EMMA - rapport 5
AU - Kallberg, Veli-Pekka
AU - Salusjärvi, Markku
PY - 1982
Y1 - 1982
N2 - Undersökningen gäller kombinerade gång- och cykelvägar,
som byggts i Norden under åren 1971 - 1978 bredvid en väg
med en sidoremsa på minst 1 m eller ett räcke som
separerar gång- och cykelvägen från biltrafiken. (En mera
detaljerad definition om undersökningsobjektet i kapitel
2.1.)
Efter byggandet av en gång- och cykelväg minskade det
totala antalet personskadeolyckor på vägavsnittet i
genomsnitt med 14 %. Detta varierade ändå mellan
länderna.
Som man kan vänta, påverkade gång- och cykelvägen mest på
cykel- och fotgängarolyckorna, medan motorfordonsolyckor,
där inga oskyddade trafikanter var inblandade, förblev i
stort sett opåverkade. Mindre ändringar i
olyckstypsfördelningen kunde ändå avläsas med signifikant
säkerhet.
Fotgängar- och cykelolyckorna minskade i genomsnitt båda
med ca. 40 %. Beträffande cykelolyckor var effekten
störst
- då cykeln körde längs med vägen (69 %),
- i mörker (72 %),
- på landsbygden (= utanför bebyggelse) (79 %),
- då cykelväg hade separerats med en sidoremsa på minst 3
m bredd (50 %),
- på vägar med låg årsmedeldygnstrafik (83 %),
- då cykelvägen var tillräckligt lång (mera än 500 m).
Fotgängarolyckorna minskade mest
- då fotgängaren hade korsat vägen utanför
övergångsställe (med 54 %),
- under den mörka tiden (41 %),
- i bebyggda områden (56 %),
- då gångvägen hade separerats med en sidoremsa på minst
3 m bredd (43 %) på vägar med låg årsmedeldygnstrafik (79
%).
Gångvägens längd däremot hade ingen effekt på
fotgängarolyckorna.
AB - Undersökningen gäller kombinerade gång- och cykelvägar,
som byggts i Norden under åren 1971 - 1978 bredvid en väg
med en sidoremsa på minst 1 m eller ett räcke som
separerar gång- och cykelvägen från biltrafiken. (En mera
detaljerad definition om undersökningsobjektet i kapitel
2.1.)
Efter byggandet av en gång- och cykelväg minskade det
totala antalet personskadeolyckor på vägavsnittet i
genomsnitt med 14 %. Detta varierade ändå mellan
länderna.
Som man kan vänta, påverkade gång- och cykelvägen mest på
cykel- och fotgängarolyckorna, medan motorfordonsolyckor,
där inga oskyddade trafikanter var inblandade, förblev i
stort sett opåverkade. Mindre ändringar i
olyckstypsfördelningen kunde ändå avläsas med signifikant
säkerhet.
Fotgängar- och cykelolyckorna minskade i genomsnitt båda
med ca. 40 %. Beträffande cykelolyckor var effekten
störst
- då cykeln körde längs med vägen (69 %),
- i mörker (72 %),
- på landsbygden (= utanför bebyggelse) (79 %),
- då cykelväg hade separerats med en sidoremsa på minst 3
m bredd (50 %),
- på vägar med låg årsmedeldygnstrafik (83 %),
- då cykelvägen var tillräckligt lång (mera än 500 m).
Fotgängarolyckorna minskade mest
- då fotgängaren hade korsat vägen utanför
övergångsställe (med 54 %),
- under den mörka tiden (41 %),
- i bebyggda områden (56 %),
- då gångvägen hade separerats med en sidoremsa på minst
3 m bredd (43 %) på vägar med låg årsmedeldygnstrafik (79
%).
Gångvägens längd däremot hade ingen effekt på
fotgängarolyckorna.
M3 - Report
SN - 951-38-1430-0
T3 - Valtion teknillinen tutkimuskeskus. Tutkimuksia - Research Reports
BT - Trafiksäkerhetseffekten av gång- och cykelvägar
PB - VTT Technical Research Centre of Finland
CY - Espoo
ER -