Urslagningsegenskaper hos esterhärdade vattenglasbundna massor

I arbetet undersöktes olika faktorers inverkan på urslagningsmotståndet hos esterhärdade vattenglasbundna massor och mögligheterna att med vissa tillsatsmedel förbättra massornas urslagningsegenskaper. Urslagningsmotståndet testades genom mätning av resthållfastheten hos provkoppar efter upphettning i ugn och sönderfallsegenskaperna hos formar och kärnor efter gjutning. Vid gjutproven användes en specialmätare bestående av en spik och en fjäderbelastad mekanism, som under pressning ger spiken ett slag med konstant kraft. Mätaren visade sig väl lämpad för urslagningsmotståndsmätningar hos formar och kärnor vid olika temperaturer. Resultaten vid upphettningsprov kan vara vilseledande speciellt vid högre temperaturer, vid vilka det är svårt att få omständigheterna att motsvara förhållandena vid gjutning. Provkärnorna borde upphettas i en sluten låda och inte med fritt lufttillträde. Urslagningsmotståndet är på grund av den fysikaliska dehydrateringen stor hos en massa som har uppnått en temperatur om ca 100 - 250 °C. Vid högre temperaturer avgår kristallvatten och urslagningsmotståndet minskar. Från och med ca 700°C börjar bindningarna uppmjukas och urslagningsmotståndet stiger. Vid mycket höga temperaturer kan vid avsvalningen uppstå så stora spänningar i en massa att urslagningsmotstandet ännu minskar. Användning av vattenglas med stort morförhållande SiO2/Na2O minskar urslagnings-motståndet något. Inverkan av olika estertyper varierar med temperaturen. Utgångshållfastheten hos en massa med en viss vattenglashalt och luftens relativa fuktighet har ingen entydig effekt. Vid användning av kromitsand är urslagningsmotståndet stort. Med organiska tillsatsmedel kan urslagningsegenskaperna förbättras f.o.m. ca 550 °C och goda resultat uppnås speciellt hos kärnor vid järngjutning. Undersökta organiska tillsatsmedel (TiO2 och CaCO3) var effektiva inom temperaturområdet 550 - 950 °C.